Jag har haft lite datorpaus. Eller snarare datorrestriktion. Det har blivit för mycket av det goda (onda?) och jag mår inte bra av det. Så därav torkan när det gäller inlägg. Plus att jag givetvis har levt i nuet och faktiskt struntar blankt i att man "ska" uppdatera sin blogg med jämna mellanrum.
Nu sitter jag här och reflekterar över det här med att vilja ha saker. Jag märker så tydligt på mig själv att jag vill ha det jag ser. Jag hänger en del på ett forum som heter Sjalbarn. Det är ett helt fantastiskt gäng tjejer och några killar som pratar om allt möjligt, mycket sjalar (såna man bär barn i) men också så mycket mer om har med föräldraskap och barn att göra. Och lite annat. Hur som helst, när jag hänger där mycket märker jag plötsligt att jag får ett sug, ja ett begär, efter nya vackra sjalar (fastän jag har flera stycken redan). Eller tuffa tygblöjor (fastän vi har så många som behövs). Eller en overlocksymaskin. Men när jag inte är där, så blir allt sånt oviktigt (utom symaskinen, för nu har jag köpt på mig en massa tyger som jag vill sy barnkläder av, och min vanliga maskin klarar inte det).
Jag vill ha det jag ser. Nu sitter jag och drömmer om min trädgård. Jag älskar min trädgård, den är en oas i min ibland så kaotiska värld. Men så lägger jag händerna på ett trädgårdsmagasin, surfar in på ett trädgårdsforum, och plötsligt vill jag ha mer. En altan, en pergola, en damm, en mur, ett plommonträd.... Fastän vi egentligen klarar oss väldigt bra på precis det vi har.
Jag känner mig väldigt ytlig och materialistisk när jag drabbas av det där ha-begäret, men på nåt plan finns ändå tanken att mitt liv skulle vara lite lite bättre om jag hade allt det där. Jag tänker på vårt samhälle idag, vissa kallar det konsumtionssamhälle. Vi pumpas hela tiden fulla med budskap om att vi skall köpa, konsumera, ha mer, mer, mer. Och så längtar jag efter en paus. En semester mitt in i djupaste skogen där inga såna budskap når mig. Där jag får vila från mitt habegär.
Jag vill inget ha. Eller jag vill i alla fall att det vore så.
var får fyran filura?
13 years ago
3 comments:
Jo, att vilja ha är jobbigt. Jag vill ha mycket själv, men inser rätt snabbt, som du, att man klarar sig bra med det man redan har. Det är svårt att leva i dagens samhälle med all reklamkonsumtion och samtidigt kunna motstå frestelsen av att köpa allt man ser. Oftast hjälper det att ta ett steg tillbaka, ta några djupa andetag, och sen intala sig själv att allt är ok. Man måste inte ha allt, även fast reklamfarbrorn tycker det. :)
Jag drabbas också av habegär med viss regelbundenhet, och jag märker ofta att det har med det lilla barnet inne i mig att göra. Det lilla barnet som faktiskt vet att livet kommer att bli mycket roligare och mer spännande om det kunde få just den saken. Jag blir lite rörd att få möta den där lille pojken igen med de där känslorna. Och visst är det så att även som vuxen kan man bli förtjust och lycklig över att ha skaffat sig en eftertraktad pryl, och den känslan kan faktiskt vara en avsevärd tid. Jag är t ex otroligt glad och tacksam över min Macintoshdator hela tiden!
pappa Toomas
Just det, jag sitter på Lena Kristinas dator och lägger in kommentarer. Toomas
Post a Comment