Maskrostider

Nu är det maskrostider. De gula små solarna lyser mot mig vart jag än vänder mig och viskar försynt att

nu är det sommar nu är det sommar det är början på den härligaste tiden på året, sommar och så mycket av sommaren fortfarande kvar

Alice plockar blommorna så fort hon kommer åt:

mamma, jag har plockat blommor till dig, de här två är till dig och de här två är till pappa

och jag övar mig i att släppa taget. Jag tänker på min konsert t-shirt från Whitney Houston konserten när jag var... 10? Den som fick runda små prickar över hela tröjan, från maskrosskaften, den där vita saften som bara inte går att få bort.

nej Alice, lägg inte blommorna på Vincents byxor, inte på mina kläder, nej inte där

och vad spelar det egentligen för roll om Alice kläder får prickar på sig? Jag tänker igen på den där tröjan, som jag älskade så hett, min första konsert, som blev helt och hållet förstörd. Men kommer Alice tre-och-ett-halvt att bry sig, eller är det jag som bryr mig?

Jag sitter och tittar ut genom fönstret på verandan och tittar på maskrosfröna som flyger, det är som snö som virvlar runt, och det är vackert vackert vackert. Alice plockar bollarna så fort hon kommer åt:

mamma titta här, man kan blåsa på dom här bollarna, förstår du?

Ogräs eller inte, jag gillar maskrostider.