Fastar du?

I år blev jag inspirerad (eller kanske utmanad) av en väninna att fasta. Dvs att under 40 dagar avstå från något som jag annars gör. Efter en del resonerande fram och tillbaka bestämde vi oss för att gemensamt fasta följande saker:

* Kaffe (men ej te)
* Socker (allt uppenbart socker, dvs även glass, kakor, godis etc, men inte sådana livsmedel som innehåller viss mängd socker, tex kaviar)
* Nyproducerade varor, om det inte är ekologiskt.

Det blir en utmaning, speciellt sockret tror jag blir svårt (och därmed väldigt nyttigt) för mig att avstå.

Jag ser mig som troende, även om jag inte är aktivt kristen på så sätt att jag går i kyrkan. Jag känner inte heller att jag vill begränsa min tro till den kristna kyrkan, jag tror att Gud är mycket större än så. Men jag är ju ändå uppvuxen med kristna värderingar och traditioner, jag är döpt och konfirmerad, gifte mig i kyrkan och döpte min dotter. Jag har dock aldrig fastat förut, jag tycker att det känns spännande och det inspirerar mig till eftertanke.

Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstad stift, har skrivit denna text, som jag kände sammanfattar vad fastan handlar om på ett bra sätt.

Hur mycket sjukdom kan det finnas?

Alltså, hur mycket sjukdom kan det få finnas samtidigt i en och samma familj? Feber till och från i fem dagar. Hos två av fyra familjemedlemmar. Hög feber dessutom. Det suger. Speciellt när man är en av de övriga fyra familjemedlemmarna, som plötsligt måste ta hand om tre bebisar istället för en. Badda med fuktiga handdukar, springa med värktabletter, vatten.

Plötsligt inser jag hur mycket mina föräldrar älskar mig.

Färgexempel

Ok, jag kunde inte låta bli att surfa lite i alla fall. Men i tävlingen nedan som jag deltar i så är det snarare barnvagnen än inredningen som kan bli lite färggladare och blommigare. Men det är kanske en bra start.

http://iverashus.blogspot.com/2009/02/frankofant.html

Jag behöver mer färg

Nu är jag rejält less. Trots extra vila och Alvedon igår kväll så blev jag sjuk i natt. Först frossa, jag kunde bara inte sluta skaka, mer Alvedon och en extra filt. Sen svettningar , mera värk i nacke och slutligen kräkning. Å jag är verkligen ynklig när jag är sjuk.

Jag skyller allt på månaden februari. Det finns liksom ingen färg, och färgbrist torde vara minst lika allvarligt som vitaminbrist. Minst.

Så jag behöver mer färg i mitt liv och i mitt hem. Alla tips och trix om hur man billigt och snabbt kan piffa till inredningen till att bli lite mer färgglad och blommig mottages tacksamt.

Nu borde jag väl också surfa rätt på några blommiga och färgglada bilder som inspiration, men jag orkar inte.

Ont i huvudet...

...och i ryggen, och i knät. Bara skräp med andra ord.

Nu ska jag ta en värktablett och gå och sova lite.

En helt vanlig lördagskväll...

Ett sovande barn i min famn,
en lite större nakenfis bredvid.
Snaskar jordnötsringar,
först trä upp dem,
en på varje finger,
sedan äta av dem en och en.

På teven Nalle Puh.
Eld som sprakar,
kaminmannen eldar och myser.

Kärlek i varje vrå av huset.

En helt vanlig lördagskväll,
och den mest perfekta alla hjärtans dag man kan tänbka sig.

Jag hjärta min säng

Det är de små sakerna i livet som räknas. Det krävs att man är borta en vecka för att verkligen uppskatta det man har. Min säng. Aj lööööv!

Jag körde i diket

Sista dagen på fjällsemestern, och alla är lite möra, någon är förkyld, någon annan har träningsvärk eller ont i kroppen. Alice är treårstrotsig och inget är kul, det går inte att ha vantar på sig, ska bara bara bara titta på teve. Men sammantaget har vi det ganska bra. Vi bestämde att det var eftermiddagsåkning som gällde idag. J skulle ta barnen och jag skulle få en halvdags åkning själv.

Mamma behövde dock köpa en födelsedagspresent och jag ville köpa garn till en mössa, så vi bestämde oss för att först ta en liten sväng till närmsta större samhälle, Funäsdalen, och shoppa lite.

Jag hade väl lite bråttom antar jag, jag minns att jag tittade på klockan flera gånger och tänkte att utflykten nog inte skulle ta mer än en timme.

Sen kom en skarp vänstersväng, isgata på vägen och lite lite för hög hastighet i förhållande till väglag. Det enda jag kunde tänka på var "koppla ur och sväng för att häva en sladd, koppla ur och sväng, koppla ur och sväng". Sen var vi över på fel sida av vägen och jag skrek "helvete" och så blev allt vitt. Ja av snö alltså.

För det var bara snö i diket och det blev en ganska mjuk smäll. Vincent vaknade inte ens. En liten liten buckla på höger sida och 1200 spänn självrisk för bärgning. Men alla oskadda om än lite skärrade. Tänk om tänk om tänk om....

Det blev ingen skidåkning idag.

Treåringstrots + minusgrader = ?

Första fjällsemestern med min egen lilla familj (tillsammans med mina föräldrar och min bror + flickvän). Faktiskt första fjällsemestern tillsammans med min käre make, tro det eller ej, fastän vi varit tillsammans i över tio år! Det är lite störigt att inse att han är bättre på att åka skidor än jag är... ;)

Hur som helst, vi har det kalasfint. Och lite lite jobbigt. För Alice, 3 år och trotsig, vill inte ta på sig vantar. Över huvud taget. Det är bara tvärstopp. Och ute är det ungefär femton minusgrader. Vad tusan gör man då? Biter ihop, gnisslar tänder, mutar, bönar, gråter och kapitulerar.

Och slutligen hittar man något som hon verkligen verkligen inte vill missa - åka skidor (slalom), och då åkte vantarna på.

Vincent, tre månader och lätthanterlig, satt idag i sele hos mormor nästan en hel dag och bara sov så att mamma och pappa fick åka skidor ihop. Man vet inte riktigt hur man skall förhålla sig till honom. Å ena sidan ville jag att han skulle sova så länge som möjligt så att jag skulle få åka slalom en stund, men när han sovit i typ 4 timmar blir man ju nästan orolig - är han sjuk? Aldrig är det riktigt bra. Eller så ska man bara vara nöjd.

Jag är i alla fall glad att jag fick åka skidor. Och jag har inga problem med att ta på mig vantarna.