Listor och dagar

Jag tror minsann att jag blev lite filosofisk när jag började tänka på de där listorna. Steget till dagarna är ganska litet. Du vet, alla de där dagarna som kom och gick, inte visste jag att det var livet.... Det lär ska vara Stig Johansson som sagt så.

Ibland känner jag att livet går för fort. Min lilla bebis är redan ett halvår, och snart ingen bebis längre. Min första lilla bebis är redan tre-och-ett-halvt och kan allt i hela världen (just nu sitter hon här bredvid mig och leker rollekar med Belle och Askungen i form av klistermärken - "vad är det Belle, vad är det Askungen, jag gillar dig, jag vill gå på bal nu").

Och livet är ganska bra. Jag må gnälla och tjata ibland, men på det stora hela är det bra. Jag är nöjd. Kan till och med drista mig till att säga lycklig. Men så blir jag nästan orolig för att jag skall ångra mig sen. Om några år eller många år, att jag skall fråga mig själv vad jag gjorde med alla de där dagarna. Varför jag inte åstadkommit något. Varför jag inte passade på när jag kunde. Inte för att jag just nu känner det behovet, men jag kanske gör det sen.

Är det kanske åldersnoja? Tiden går så fort och livet är så kort. Eller är jag bara bitter i förväg? Och vilken fruktansvärt onödig grej att fundera över. Egentligen.