Två äventyr, ingen konfetti

Igår var jag ute på två små äventyr, helt i avsaknad av konfetti.

1) Besök på jobbet för att visa upp lille Vincent. Vad hade jag förväntat mig? Vet faktiskt inte, men så många gånger som jag har skramlat till presenter till nya bebisar så trodde jag nog... Inte att de skulle slå på stora trumman, men kanske lite mer uppmärksamhet i alla fall. Men det var trevligt i alla fall, jag satt i lunchrummet och en och annan av mina trevliga kollegor kom förbi och sa hej. Men inte så många att bullarna jag köpte tog slut ens. Men det kan lika gärna ha berott på att jag köpte tråkbullar. Jag skulle köpt riktiga bullar istället för kanelgifflar. Då hade nog fler kommit. Och jag fick ju faktiskt blommor innan jag slutade!

2) Jag har använt ett kreditkort för första gången i mitt liv. Vad hade jag förväntat mig? Tja, kanske inte att det skulle regna konfetti direkt, eller att de skulle ropa ut i högtalarna på Apoteket att "kvinnan i den gigantiska dunjackan med en bebis på magen som köper salva mot tuttsvamp använder nu kreditkort för första gången i sitt liv". Då hade jag nog känt mig lite konfunderad. Men jag hade nog tänkt att det skulle kännas på ett visst sätt. Och att det skulle kännas lite läskigare - kredit är ju trots allt kredit, det är ju inte gratis pengar... Men det kändes som att betala vilken vara som helst med vilka pengar som helst. Vanligt. Och bara det i sig är ju kanske lite läskigt.