Dags att hämta på dagis?

Det känns nästan lite konstigt att vara hemma. Ändå har jag inte varit borta i mer än fyra dagar. Eller så var det i själva verket mest konstigt att vara borta. Det intressanta var i alla fall att inse att jag på bara några månader har vant mig så vid mina rutiner och tider.

I torsdag, min första dag på Gotland, så hade vi pratat om att ta en lång promenad, men när min vän vid ett-tiden deklarerade att det var dags att packa in oss i bilen och åka iväg och sen promenera så tyckte jag att det kändes helt fel. Liksom alldeles för sent att gå ut på något större äventyr. Men okej då. Det var inte förrän senare jag insåg att det var min inbyggda dagisklocka som protesterade. Promenera nu? Det är ju snart dags att hämta på dagis...

Klockan nio ska A vara på dagis, och klockan tre ska hon hämtas. Det styr ju hela dagen och alla aktiviteter. Att vara på Gotland var semester från dagistider lika mycket som något annat, och det var faktiskt väldigt skönt. Dagarna blev så fria, så långa.

Hoppsan, nu är klockan över tio, det är bäst att jag kommer igång om jag ska hinna göra något innan det är dags att hämta på dagis...